siddhaṁ Oṁ namaḥ śivāya. namastuṅgaśiraś cuṁbi candra-cāmara-cãrave . trailokya-na
garãrambha-mula-sthaṁbhāya saśaṁbhve. tuṅgāra bhūvurati-bhūri-sahasra-saṁkhyāḥ. durddānta kīrtti
-kiraṇāraṇa rāyaādīryat viśvaṁbharādhipatayao prathitāḥ surāḥmā gāyanti yad-guṇagaṇā
n-adhun āpi-mattāḥ svasti. prativāsaramasamasyaryo paciyamāna tuṅgasaurājya bhūdvalānirdā-
ri babhūva nariesśvara madānda kāra-macalā-dakṣila janā nanta sthalitati dhṛti jayapura koṭṭāt.
tavallīsśvarād-amalavahala tunga bhūpāla-kula kamala dhavakadgvahabnmālaneka puruṣa saha
sunaṛpapadvarga māahāgrahanigrahītātpadāṅnpuṇyaguṇavanta mahālaṁkkṛtavanta śisṣya stasya tatprāde
śrī tuṅga kulatilaka paramamaheśvaro mātāpitṛpādānudhyataḥ samadhigatapañca-mahāśva
vbdo mahāsāmantādhipati samasta-gondrama-nāthaḥ śrī māṅkyatuṅgadevaḥ a kuśalī. ya
jamalāḍa maṇḍale. khimbhāI-viṣaye bhaviṣyaṁt-rāja-rājānaka-rāja putra-rājasthānīyāmanrā
joapādopajivino yathākaālā-dhyāsina-sāmantāa vyavahāriṇo vbraāhmanān pāūjana purassa
raṁ sarva-janapadān yathārhaṁ manayati vbodhayati samājñapayati cānyat
viditam astu bha
vatāṁ etad-viṣaya-samvbaddha-vallaśrumgaya-grāmaḥ catuḥ siīmaāparyantaḥ pāśupatāmānyādin
dvijaparivbodhitena mayā māṇesvakra-bhaṭṭārakasya pratipāditaṁ. ācandrārkka-m-acāṭa-bhaṭa-pra
veṣsam sarvavādhāvarjyaṁ sanidhiḥ sopanidhir mātā-pitror-ātmanaś ca puṇyābhivṛddhaye tad a
smad anurodhāt dharmagauravāñt ca bhavadbhiḥ pratipālanīyā uktañ ca dharmaśāstre.
bahubhir va
sudhā dattā
rājabhis sagarādibhiḥ
yasya yasya yadā bhūmis
tasya. tasya tadā phalaisam
mā
bhūd a-phala-śaṅkā vaḥ
para-datteti pārthivaāḥ
sva-dānāt phalam ānantyam
para-dattānupālanaṁe
sva-da
ttāṁ para-dattāmṁ vā
yo harreta vasundharām
sa viṣṭhāyāṁ kr̥mir bhūtvā
pitr̥bhiḥ saha pacyate
Iti kamala-dalāmvbu-vbindu-lolāṁ
śriyam anucintya manuṣya-jīvitaṁ ca
sakalam ida
m uddr̥tañ ca vbuddhvā
na hi puruṣaiḥ puara-kīrtayo vilopyā
Iti śrī maṇikya
tuṅgadevasya pravarddhamāna-vijayarājya samvaccare saptame likhitam idaṁ sandhivi
grahika samā.dityēna lā.ñcchraṁ rāja.kīya mudreN nṇeti
Texte encoded based on
According to , the characters employed in the inscription belong ot the eastern variety of Northern alphabet and may be assigned ot about 9th century A.D. on palaeographical consideration. The language of the inscription is Sanskrit (partly in verse and in prose) with grammatical and orthographical errors, even though the mistakes are found to be less compared with other published records of the Tuṅga dynasty. The Tuṅga kings are known to have acknowledged the supremacy of the Bhauma-Kara
dynasty of Orissa during 9th and 10th centuries A.D.
Bibliographical reference : S. Tripathy EI 43(1) 2011 78-86. Acharya 30386 : "the invocatory verse reads namastuṅga śirascumvicandracāmaracarave trailokya nagarāmbhamūlastambhāya saṃbhave This is only inscription of Odisha in which we come across this verse. The verse is mentioned in the maṅgalācarmaraṇa of Harṣacarita composed by Bāṇabhaṭṭa in the seventh century CE+ 4 customary verses the inscription begins with the saivite formula oṁ namaḥ sivāya". 387: grant in favour of the deity Māṇikyabhaṭṭāraka by the king at the request of the pāśupata teacher Śaṅkhādityadhvaja