śrī-dhāmnaḥ puruṣottamasya mahato nārāyaṇasya prabhor
nnābhī-paṁkaruhād ba
bhūva jagatas sraṣṭā svayaṁbhūs tataḥ|
jajñe mānasa-sūnur atrir iti yas tasmān muner atri
tas
somo vaṁśa-karas sudhāṁsśur uditaḥ śrīkaṁṭha-cūḍāmaṇiḥ|
tasmād āsīt sudhā-sūter
bbu
dho budha-nutas tataḥ
jaātaḥ purūravā nāma
cakravarttī sa-vikramaḥ|
tasmād āyur. Āyuṣo
nahuṣaḥ| nahuṣād yayātiś cakravartti-vaṁśa-karttā| tataḥ prācīśaḥ. praācī
śāt sainyayātiḥ. sainyayāter hayapatiḥ| hayapates sārvvabhaumaḥ. sārvvabhau
māj jayasenaḥ. jayasaenān mahābhaumaḥ. mahābhaumād aiśānakaḥ| Aiśāna
kāt krodhānanaḥ. krodhānanād devakiḥ|devake| ricukaḥdevaker r̥bhukaḥ. ricukādr̥bhukād r̥kṣakaḥ| rir̥kṣakān ma
tinvaraḥ satra-yāga-yājī sarasvatī-nadī-nāthaḥ| tataḥ kārtyāyanaḥ| kārtyā
yanān nīlaḥ. nīlād duṣyantaḥ. tat-sutaḥ|
Āryyā|
gaṁgoā-yuamunā-tiīre ya
@@@
d avicchi{ṁ}nnaṁ nikhāya yūpān kramaśaḥ|
SR emends unnecessarily to nidhāya
kr̥tvā tadh!thāśvamedhān nāma mahā-karmma-bharata I
ti yo +’labhata{ḥ}
SR tadāśvamedhān
tato bharatād bhūmanyuḥ| bhūmanyos suhotraḥ. suhotrād dhastī. hasti
no virocanaḥ| vi[+ro]canād ajamīlaḥ. Ajamīlā{|}t saṁvaraṇaḥ| saṁvaraṇasya tapana-su
tāyās tapa{na}tyāś ca sudhanvā| sudhanvanaḥ{|} parikṣiT. parikṣito bhīmasenaḥ.
bhīmasenāt pradīpanaḥ. pradīpanā¿ś c?⟨c ch⟩aṁtanuḥ. śaṁtanor vvicitravīryyaḥ| vvicitra
vīryyāt pāṇḍu-rājaḥ|
Āryyā|
upagīti
putrās tasya ca dharmmaja-bhīmārjjuna-nakula
-sahadevāḥ
paṁcendriyavaT paṁca syur vviṣaya-grāhiṇas tatra|
vr̥ttaṁ|
śārdūlavikrīḍita
yenādaāhi viji
tya k!khāṇḍavam atho gāṇḍīvinā vajriṇaḥ!ṁ
yuddhe pāśupatāstram aṁdhaka-ripoś cālābhi dai
tyān bahūn
indrārddhāsanam adhyarohi jayinā| yat kālikeyādikān
hatvā svairam akāri
P1020132 vaṁśa-vipina-(c)chedaḥ kurūṇāṁ vibhoḥ|
tato +’rjjunād abhimanyuḥ| [+Abhima]nyoḥ parikṣiT| parikṣito
SR: -vipinaś chedaḥ
janamejayaḥ| janamejayāt kṣemukaḥ. kṣemukān naravāhanaḥ| naravāhanā[ś c!c ch]atānīkaḥ.
śatānīkād udayaṇ!naḥ| tataḥ paraṁ tat-prabhr̥ti¿s?⟨ṣ⟩v avicchinna-santāneṣv ayodhyā-siṁhāsanāsī
neṣv ekānna-ṣaṣṭi-cakrava(r)ttiṣu gateṣu tad-vaṁśyo vijayādityo [AC?bhī/PCnā]ma rājaā vi
jigīṣayā dakṣiṇāpathaṁ gatvā trilocana-pallavam adhikṣipya daiva-durīhā!a
yā lokāntaram a(ga)maT|
tasmin saṁkule purohitena sārddham antarvvatnī tasya
mahādevī muḍivemu nāmāgrahāraṁ upagamya tad-vāstavyena viṣṇubhaṭṭa-somayājinā duhi
t[ta!r̥]-nirvviśeṣam abhirakṣitā satī nandana+ṁ viṣṇuvarddhanan nāma prasūya| tasya ca kumārakasya maā
navya-sagotra-hārīti-putra-dvipakṣa-gotra-kramocitāni karmmāṇi kārayitvā tam avarddhaya
T. sa ca mātrā vidita-vr̥ttāntas san nirggatya calukya-girau nandāṁ bhagavatīṁ gaurīm ārādhya ku
P1020126 māra-nārāyaṇa-mātr̥-gaṇān saṁtt!tarppya śvetātapatraika-śaṁkha-paṁca-mahāśabda-pā
li-kaetana-pratiḍ!ḍhakkā-varāha-lāṁc!chana-piṁc!cha-kunta-siṁhāsana-makara-toraṇa-kanaka-da
ṇḍa-gaṁgā-yamunādīni sva-kula-kramāgatāni [+ni]kṣiptānīva tat-sāṁb!mrājya-cihnāni sa
mādāya kaḍaṁba-gaṁgādi-bhūmipān nirjitya setu-narmmadā-madhyaṁ sārddha-sapta-lakṣā!aṁ
dakṣiṇāpathaṁ pālayām āsa|
ślokaṁ|
anuṣṭubh
tasyāsīd vijayādityo
viṣṇuvi!a
rddhana-bhūpateḥ
pallavānvaya-jātāyā
mahādevyāś ca nandanaḥ|
tat-sutaḥ po
lakeśi-vallabhaḥ| tat-putraḥ kī(r)ttivarmmā. tasya tanayaḥ|
svasti. śrīmatāṁ sakala-bhuva
na-saṁstūyamāna-mānavya-sagotrāṇāṁ hārīti-putrāṇāṁ kauśikī-vara-prasāda-labdha
-rājyānāṁ mātr̥-gaṇa-paripālitānā+ṁ svaāmi-[ADD BELOW WITH ÷ MARK ABOVE ma]hāsena-pādānudhyātānāṁ bhagavan-nārā
yaṇa-prasāda-samāsaādita-vara-vā!arāha-lāṁc!chanekṣaṇa-kṣaṇa-vaśīkr̥tārāti-maṇḍa
P1020121 lānām aśvamedhāvabhr̥t!tha-snāna-pavitrī[ADD BELOWkr̥]ta-vapuṣāṁ cālukyānāṁ kulam alaṁka
[+ri]ṣṇos satyāśraya-vallabhendrasya bhrātā kubja-viṣṇuvarddhano +’ṣṭādaśa varṣāṇi veṁgi-deśam a
pālayaT| tad-ātmajo jayasiṁgh!ha-vallabhaḥ trayastriṁśataṁ| tad-anujendrarājas sa
pta dināni| tat-suto viṣṇuvarddhano v!nava| tat-sū[+nu]r mmaṁgi-yuvarājaḥ paṁcavi+ṁśatiṁ| tat-putro
jayasiṁgh!ha-vallabhas trayodaśa| tad-avarajaḥ kokkiliṣ v!ṣan!ṇ māsāN| tasya jyeṣṭho
bhrātā viṣṇuvarddhanas tam uccāṭya saptatriṁśataṁ| tat-putro vijayāditya-bhaṭṭaā
rako +’ṣṭaādaśa| ta[d-a!t-ta]nujo viṣṇuvarddhanaṣ (ṣ)a[+ṭ]triṁśataṁ| tat-sūnur vvijayāditya-narendra-mr̥garāja
ś cāṣṭacatvāriṁśataṁ| tat-sutaḥ kali-viṣṇuvarddhano +’rddhyarddha-varṣaṁ| tat-suto guṇaga-vijayādityaś catu
ścatvāriṁśataṁ| tad-bhrātur vvikramāditya-bhūpates tanayaś cālukya-bhīmas triṁśataṁ| tat-sutaḥ
koll!!ebigaṇḍa-vijayādityaḥ ṣaṇ māsāN. tat-sūnur ammarājas sapta varṣāṇi| tat-sutaṁ vija
P1020158 yādityaṁ bālam uccāṭya tāḍapo māsam ekaṁ| taṁ jitvā yudhi cālukya-bhīma-tana
SR at end of 50: tamna em tana; probably intended for taṁna, reading a dot (which I deem to be random) as an anusvāra
yo vikramāditya Ekādaśa māsāN| tat-tāḍapa-rāja-suto yuddhamalla{ḥ}s sapta varṣāṇi
indravajrā
taṁ Yuddhamalla+ṁ pa{ṁ}rihr̥tya deśāt
piṣṭvetareṣām api śātravān!ṇāṁ
kṣmām ammarājānuja-rā
ja-bhīmo
bhīmas samā dvādaśa rakṣati sma|
anuṣṭubh
ti!at-sūnur vvinatārātir
ammarājo nr̥pāgraṇīḥ
paṁcaviṁśati varṣāṇi
veṁgī-bhuvam apālayaT|
gīti
dvaimāturo 3’mma-nr̥pater ddā
na-nr̥po rāja-bhīma-nr̥pa-tanayaḥ
vidyā-kalāpa-caturaḥ ca[+tu]ranta-dharām a
caturaḥ SR bhaturaḥ em. caturaḥ
ca[+tu]ranta-dharām SE carantadarām
pāt samās tisraḥ|
anuṣṭubh
Anu dānārnn!ṇṇavād āsī+d
daiva-duśceṣṭayā tataḥ
saptaviṁśati varṣā
ṇi
veṁg!!i-mahir anāyi!akā|
indravajrā
Atrāntare dāna-narendra-sūnuḥ
śrī-śaktivarmmā sura-rāṭ-sadharmmaā
yaś śauryya-śaktyā vinihatya śatrūn
sa dvādaśābdān samarakṣad urvvīM|
upendravajrā
tasyānujanmā [+ji]ta-śa
trur urvvīṁ
SR taśa/tr̥rurvvīṁ em. talasa, can’t interpret
saṁvatsarān pālayati sma sapta
nirasta-sapta-vyasanaḥ pratāpī
bhūpā
P1020162 graṇ(īr) mmummadi-bhīma-bhūpaḥ|
anuṣṭubh
tasya mummadi-bhīmasya
sutaḥ kr̥ta-matir mmahā|!N|
rājarājāhvayo rājā
SR: rājād, with a footnote number without an accompanying note
dvaādaśābdān dhā!arām apāT|
āryāgīti
taṁ rājarāja{ṁ}-d!nr̥patiṁ nirddhāṭya
bhuvaḥ prasahya vijayādityaḥ|
vimalāditya-+tanūjaḥ [ADD BELOW WITH OBELOS MARK ABOVEta]sya dvaimāturo +’grahīd ya!o rājyaṁ
vimalāditya-+tanūjaḥ tasya … yo rājyaṁ My emendation results in a metrically correct 32-mora hemistich, making the stanza an āryāgīti. SR’s footnote suggests reading the inserted ta after vimalāditya (instead of supplying another ta there), so his emended text is vimalāditya-tanūjasya dvaimāturo, which is prosodically inappropriate. He further emends grahīd ya rājyaṁ to grahīd rājyaṁ. Suppressing yo in combination with my earlier emendation would result in a prosodically correct 30-mora line (and thus the rare but attested vallarī metre), but I find that emendation too invasive, since it involves reading a single akṣara, drā, instead of two inscribed akṣaras, dyo rā. I am thus confident that my emendations reflect the composer’s intent. In addition to that noted in the edition, there are two further signs of possible scribal correction here. First, the top of the subscript y in tya is extended to the right, which may be a subsequent correction to tyā. (Although the ā marker would be expected to bend downward, as for instance in l64 nyā, the absence of the downward component could be explained here by the proximity of the already engraved following character.) If this is indeed scribal correction and not just a slip of the chisel, then one redactor had probably wanted vimalādityānuja rather than vimalāditya-tanūja here. This, however, would be a correction to make things worse, since on the one hand no younger brother of Vimalāditya is known, and on the other hand it would render the text unmetrical. Second, there is a slightly sinuous horizontal line below the left-hand side of nū (this was apparently misinterpreted by SR as part of an ī marker on rkka in the next line). It is possible that this is a second kākapada signifying that the interlinear ta should be inserted here as well as at the point where it is engraved, although it is below the locus and is not crossed by a vertical stroke. Alternatively, it may be a mark of secondary correction intended to cancel the earlier correction of tya to tyā.
sragdharā
śrīmān śake samaughe dr̥g-iṣu-nidhi-mite karkki!a-ge karkkaśāṁśau
SR karkige * karkīśaṁ sau
śuddhātmā śuddha-paṁcamy-aditi
-suta-dine sūryya-bhe śauryya-śālī|
SR paṁcamyāditisuta dinersūryyābhe
SR’s paraphrase of the date: Saka 952 (a.D. 1030) on Sunday, Kārtika Suddha paṁchami (fifth tithi in Nov.), in Kanyalagna. Could he be right about Kārtika? I think it’s impossible, it’s the sun in Cancer, so perhaps Bhādrapada?
kanya-lagne +’ti-[AC¿nya?PCdha]nyae śaśi-kula-tilako rā
ja-maārttaṇḍa-sūnur
vveṁgī-sā[ṁb!!m]rājya-paṭṭaṁ sma vahati vijayāditya-bhūpaḥ pratā
pī|
praharṣiṇī – – – : ⏑ ⏑ ⏑ ⏑ – ⏑ – ⏑ – ⏓
putrīyann api śaraṇā[tti!rtthi]naṁ jighāṁsuM
SR: jighāṁsur
jñātiryyan!jñātrīyan bhaṭa-vibh!budhāṁś ca sat-kr̥!riyā
bhiḥ|
SR: jñātiryyān check, what is the correct formation? jñātr̥̄yan? jñātrīyan? MW lists mātrīya- (but not jñātrīya-)
mātkr̥yan!mātrīyan para-yuvatīr ajihma-vr̥ttir
SR: mātkrayan
yyo dhātrīm avati n{d}r̥po yathā sva-dharmmaM|
SR: yodhā trīmavatin drupo
SR’s paraphrase: He treated the refugees as his sons, relatives and servants with discipline, the wise with care and regard, other females as mothers, etc.
The relevant sūtra is Aṣṭādhyāyī 3.1.10, on the use of the affix kyac (3.1.8) in denoting behaviour in the sense of comparability to something.
upajāti
vilaṁghaya
yantī himavantam uccair
umerāṁga(~M) dviṣatī vicitraM|
umeśvarāṁgam
umetarāṁgam
umendirāṁgam
gaurīti siddhāpi vibhāti kīrttiś
cālukya[ACrā PCbhī]ma
SR also AC rā PC bhī, but could possibly be the other way around; none of the strokes have been visibly erased. I assume that the limb of bha was attached to the left side of an already inscribed ra, so that the left side of the original ra now forms the slightly misshapen stem of bha.
kṣitipasya yasya|
sa śrī-sarvva-lokāśraya-śrī-viṣṇuvarddhana-mahārājo rājādhirājaḥ
śrī-vijayāditya-devo rāṣṭrakūṭa-pramukhān kuṭi!!uṁbinas sarvvān sam[AC?va PCā]hūya samasta-pradhā
SR is probably right to assume that mva has been corrected to mā; if so, then the body of the subscript v has been joined to the subsequently added ā marker to become its ornamental extension. Alternatively, the originally inscribed character may perhaps have been mya.
P1020168 na-samakṣam ittham ā[+jñā]payati|
upajāti
nihatya vairi-kṣitipān ar!śeṣāN
śvīkārayān[svīkārayan?] bhūpatinā dhara!i
trīṁ
kucamma-rājena nijeśvareṇa
SR wants to emend to śrī-camma-rājena
labdha-prasādo bhavati sma tasmāta!T|
SR: bharata/śca
śrī-cāme-rājasya bhart(u)
ś ca
kāmāṁbikāyāś ca pati-vratāyāḥ
yo bhīma-bhūp[ACo PCa]s tanayo +’janiṣṭa|
SR reads the o as present, but it is much fainter than surrounding strokes and has probably been beaten out.
tasmai dīnā(r)tt!thi-dvija
-bandhu-budha-surabhūruhāyamānāya| nā[ADD BELOWga]-kula-bhūṣan!ṇāya| meghagiri-nātha-melpa-kandarppa
malaya-bhāskarāya| sama!upārjjita-dharmma-karmmaṇe bra!r̥haspati-kalpāmātya-śrīya
pa-cāmena-bennaya-budh!ddhi-pau[rṣa!ruṣa]-samupā(r)jjita-rājya-mahimne{ṁ}| kr̥ta-kleśī!a-ni
SR: bannaya. should this be emended to bennāya? or something at the beginning, and then naya in cpd with the following?
mitte koṁpoloṁgu nāma grāmo dvādaśa-grāmaś ca śāsanīkr̥tya dhārā-pū
rvvakaṁ mayā datta Iti viditam astu vaḥ| Asyopari na kenacid bādhā kartta
vyā. yaḥ karoti sa paṁca-mahāpātako bhavati.
anuṣṭubh
bahubhir vvasudhā dattā
bahubhiś cānupā
litā
yasya yasya yadā bhūmis
tasya tasya tadā phalaṁ|
sva-dattāṁ para-dattāṁ vā
yo hare
tua vasundharāṁ
ṣaṣṭi-varṣa-saharāṇi
viṣṭhāyāṁ jāaāyate kri!!r̥miḥ|
Asya dvitī[ADD BELOWya]-varṣa-varddha
ne dattasyā!a śaāsanasya Ājñaptiḥ kaṭakādhīśaḥ. ś(ā)sana-lek!khakaś ca gokācāryyaḥ floretComplex
The editor Subba Rao did not provide a complete and correct reading of Vijayāditya IV’s coronation date in these plates. B. V. Krishna Rao (84) provided an improved reading and equated it to Thursday, 9 July, 1030 CE. A more convincing calculation was made by K. G. Shankar at the request of N. Venkataramanayya (614). According to this, the equivalent date is Sunday, 27 June 1031 CE. This results in the correct weekday in addition to the Sun being in Cancer and the correct /tithi/ at sunrise. According to Shankar as cited by Venkataramanayya, the /kanyā lagna/ lasted from 10 to 12 AM on that day. At this time, the /nakṣatra/ was Uttara-Phālgunī, while later on (with the same /tithi/ still current) it was Pūrva-Phālgunī. The presiding deities of these /nakṣatra/s are Bhaga and Aryaman respectively. Since both are Ādityas, /sūryya-bhe/ (if not an inconsequential word meaning ‘sunlit’) might conceivably refer to either.
Not reported in ARIE. Edited with estampages and a summary of the contents by R. Subba Rao (). The present edition by Dániel Balogh is based on photographs taken by myself at the Rallabandi Subba Rao Archaeological Museum (Rajahmundry) in February 2023, collated with Subba Rao's estampages and edition. The numerous typographic mistakes and confused diacritics in the printed edition are not shown in the apparatus here.
84
614