Stela of Prasat Trapeang Run (K. 598), 928 Śaka EpiDoc Encoding Kunthea Chhom intellectual authorship of edition Louis Finot Kunthea Chhom DHARMA Siem Reap DHARMA_INSCIK00598

This work is licenced under the Creative Commons Attribution 4.0 Unported Licence. To view a copy of the licence, visit https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ or send a letter to Creative Commons, 444 Castro Street, Suite 900, Mountain View, California, 94041, USA.

Copyright (c) 2019-2025 by Kunthea Chhom.

2019-2025
DHARMAbase

The lettering is characteristic of the eleventh century CE.

The project DHARMA has received funding from the European Research Council (ERC) under the European Union's Horizon 2020 research and innovation programme (grant agreement no 809994).

Public URIs with the prefix bib to point to a Zotero Group Library named ERC-DHARMA whose data are open to the public.

Internal URIs using the part prefix to point to person elements in the DHARMA_IdListMembers_v01.xml file.

Initial encoding of the inscription

. . siddhi svasti Oṁ namo bhagavate vāsudevāya

. . yenādhiṣṭhitam avyaktam alaṁ sakalasr̥ṣṭaye puruṣas sa yadīyāṅśo vāsudevan namantu tam· . yasya nābhibhavāmbhoja -janmanāmbhojajanmanā khyātaṁ paramakartr̥tvaṁ sraṣṭāśeṣatanūbhr̥tām· . māhātmyam anyad yasyāstān nābhijāmvujasaṁbhavaḥ merur yyat padmayonyādi -devānām ādir ālayaḥ . pādād yasya jagadvandyāt prabhavantī surāpagā trailokyapāvanī prāha mahattvaṁ parato dhikam· . vāmanasya tribhir llokān· kramato vikramakramaiḥ yasyāgrāhyasvabhāvatvaṁ vidvadbhir anumīyate . vahudhāpi viruddhānāṁ yadīyākārakarmaṇām· Arthavadviṣṇunāmnaiva śraddheyatvam udāhr̥tam· . Anubhyo nutamo vyaktaṁ yas sarvvatra praveśanāt· Antar nniveśayan sarvva mahadbhyo pi mahattamaḥ . sāmyaṁ sarvvatra bhūteṣu yasya saṁsevyasevinām· Agnyāder iva śaktis tu vāñchitāptyanavāptikr̥t· . puruṣottamanāmnaiva samastāṁs tyajatā parān· sarvvataḥ sphuṭam ākhyātaṁ paramatvam akr̥trimam· . krameṇa kramato yasya trilokīṁ ravir āgataḥ muhur lalāṭikorastha -maṇihemāṅghripīthatām· . yatkrodhasaṁprasatībhyāṁ rudrājau saṁvabhūvatuḥ namastād bhavatān tasmai viṣṇave prabhaviṣṇave . namadhvaṁ śūlinaṁ yasya triśūlāni virejire yugapat tripurañ jetur jayastambhā iva trayaḥ . hiraṇyaretasā tapta -hiraṇyasadr̥śārcciṣe hiraṇyagarbhāya namo hiraṇyākṣārijanmane . Āsīd āvāridher urvvīṁ vahan vedārddhabhūdharaiḥ rājā śrījayavarmmeti mahendrādrikr̥tāspadaḥ . somānvayapradīpo yas somas sajjanajīvane someśvare sadā bhaktas somasomyo vahuś śriyā . jayendradāsanāmābhūd aninditapurodbhavaḥ jayendravallabhākhyāṁ yas tasya bhr̥tyo vahat punaḥ . govindanāmno viprasya vedevedāṅgavedinaḥ govindabhaktasya suto yo govindanimākr̥taḥ . Ātmadeśe taṁvvaṅnāmni valikarpūranāmni ca kuladevān arakṣad yas svayañ ca samatiṣṭhipat· . jayendravallabhabhrātā vāsudevo jaghanyajaḥ bhr̥tyo bhavad yas tatsūno rājñaś śrījayavarmmaṇaḥ . nr̥pendravallabhākhyāṁ yaś śrīddhāṁ śrījayavarmmaṇaḥ tataḥ prāpa punar bhr̥tyo vabhūva śrīndravarmmaṇaḥ . tayor bhrātā kaniṣṭho yaḥ pradyumnaś śrīndravarmmaṇaḥ bhr̥tyaś śrīnaravīrākhyām adhād yo bhartr̥bhaktitaḥ . śrīndreśvarālaye liṅgaṁ śambhor ardhāmvarāṣṭabhiḥ saṁsthāpya yo dadau tatra dāsais siddhipuraṁ yutam· . bhāgineyavaras teṣāṁ yas saṁkarṣaṇanāmadhr̥k· śrīndravarmmasutasyāptaś śrī yaśovarmmaṇo bhavat· . śrīyaśovarmmaṇo bhr̥tyas sa rājños tadapatyayoḥ śrīharṣavarmmaśrīśāna -varmmaṇor api cārakaḥ . saṁkarṣaṇasya tasyāpi bhāgineyo vabhūva yaḥ ravināthāhvayo bhr̥tyaś śreṣṭhaś śrījayavarmmaṇaḥ . yas tataḥ prāptasanmāno bhr̥tyaś satputrayor api śrīharṣavarmmabhūpāla -śrīmadrājendravarmmaṇoḥ . tasya naptā vabhūvāryas sātvatas sa matas satām· pañcagavyābhidhāno yaḥ pañcavyākaraṇāntagaḥ . śavdārthāgamaśāstrāni kāvyaṁ bhāratavistaram· rāmāyaṇañ ca yo dhītya śiṣyān apy adhyajīgapat· . kulakarmmaśrutidravyair unnato pi svabhāvataḥ vinayāvismayābhyāṁ yo nīcairākr̥tir āvabhau . jātyandhaḥ pararandhreṣu klīvaḥ paragr̥heṣu yaḥ kalau cakre kr̥tācāram api kālānurūpavit· . vānyāmr̥tasrutā yasya satprītyudadhir eva na vavr̥dhe saddhr̥d aśmāpi bhāsevendor himārdritaḥ . śrīmadrājendravarmmāgrya -sūnur yas sūryasannibhaḥ rājā śrījayavarmmeti vyomamārggāṣṭarājyabhāk· . mahāvinīto lakṣmīvān· dviṣan vivudhavidviṣām· Ahīnabhogasadmā yo vabhau viṣṇur ivāparaḥ . dharmmajñaṁ valinaṁ śūraṁ kr̥tavidyaṁ priyamvadam· yaṁ prāpyaikapatiṁ pr̥thvī jahāsa drupadātmajām· . kīrṇṇāṅsasya raṇe dr̥pta dviṣanmuktaiś śilīmukhaiḥ srastāṅganākacāmoda -luvdhair vvā yasya bhīs samā . yasya dhūpitanetreva kīrttir yajñahavirbhujām· dhūmair abhidrutā dikṣu viveśāripurāṇy api . sa pañcagavyas tasyāsīd rājñaś śrījayavarmmaṇaḥ Abhiṣekakriyākārī tathācāryyas sadārccitaḥ . sa vaiṣṇavīm imām arccāṁ viṣṇubhakto vidhānataḥ mahīdharaśaśidvāraiḥ pure 'smin samatiṣṭhipat· . sakṣetrakiṅkaraṅ grāmaṁ sapaśudravyasaṁyutam· bhaktyā vāhyopacārārthaṁ dadau dānavavairiṇe . mātāmahasutas tasya pañcagavyasya yo yatiḥ śaivasiddhāntaniṣṇāto nandikācāryyanāmadhr̥k· . pitr̥bhaktatayā deśe paitr̥ke sa pinākinaḥ liṅgaṁ vināyakañ cemaṁ vidhinātiṣṭhipat kr̥tī . niśśeṣanamrāvanipālamauli -mālārajorukṣitarugmapīthaḥ vedārdharandhrair dharaṇīn dadhāno yo bhūpatiś śrījayavīravarmmā . dagdhaḥ smaraś śītakalaḥ kalaṅkī kāntir bhavet kutra madīyasarge Iti svasargātiśayābhilāṣāt kāntyadhiko yo vidadhe vidhātrā . nirdhūtadoṣā mahataḥ pravr̥ttā vihāya bhūbhr̥nnivahān atavyān· gaṅgeva vidyā yam anekamārggā jagāma bhūmnā guṇaratnasindhum· . nīlotpalaśyāmarucām asīnām aghūṇṇitānāṁ samadan dviṣadbhiḥ dr̥ṣṭau dr̥śāṁ vā hariṇekṣaṇābhir vīryoddhato yas samadhīr vvabhūva . svavandhumadhye pi gatārisenā sasādhanāpy ātmasuhr̥tvr̥tāpi Ekeva niśvāsaparā samugdhā saṁsmr̥tya yaṁ kāmavaśeva yoṣit · . kṣobhaṁ vidhāyoddhatabāhinīnāṁ jetāsakr̥d yo yudhi rājanāgān· yaśomr̥taṁ lokabhujāṁ samakṣañ jahāra pakṣīndra Ivorusatvaḥ . matkīrttane py eṣa vinamravaktraḥ prāk sādhitāyā mama vañcitāyāḥ kiñ jīviteneti ruṣeva kīrttiḥ priyāpi yātā daśadikṣu yasya . sa pañcagavyas tasyāpi nr̥pasyācāryyapuṅgavaḥ vabhūvābhimato mantrī sadāntaḥpuradarśanaḥ . kavīndrapaṇditākhyāṁ sa śrīddhāṁ vibhrad anūnadhīḥ dolādivibhavais tena satkr̥taḥ kamvubhūbhr̥tā . purastād asya deśasya kṣetram etat kr̥tāvadhi tasmin mantrivare prādād dharmmārthaṁ sa mahīpatiḥ . dattam etat kṣitīśena kṣetraṁ kīlāṅkitaṁ kr̥ti sa svayaṁ sthāpite prādād bhaktyā ketabhavidviṣi . saujanyajanmabhūr vvidvān kulīnaḥ kulanandanaḥ nārāyaṇāhvayas tasya sūnus sūriguṇākaraḥ . premnā preyasi satsūnau tasmin sa samakalpayat· sakṣetrakiṅkaragrāman devatārccaṇapālanam· . vividhaiḥ patragair lekhyair dvijaśālāśmagaiś ca saḥ sākṣibhir nr̥pavākyaiś ca karmmaitat kr̥tavān dr̥ḍham· . kavīndravijayākhyāṁ yaś śrimatīṁ śrīpatipriyaḥ vāgmī nārāyaṇo vidvān āptavān rājasaṁmataḥ . tena devakulaṁ rakṣyaṁ sadāsakṣetrapāśavam· pitryañ cāpi kulaṁ sarvvam iti pitrā prakalpitam· . karttavyanānāvidhayātanānāṁ śikṣāñ caradbhir yamakiṅkaraughaiḥ lakṣīkr̥tas so stu sadā yugāntād yo laṅghayet kalpitam asya sarvvam· .

. . 928 śaka pi ket· jyeṣṭha śukravāra Āradanakṣatra nu dhūli vraḥ pāda dhūli jeṅ· vraḥ kamrateṅ· Añ· śrī jayavīravarmmadeva ta svey· vraḥ rājya nu śaka catvāri do nava . stāc· vraḥ śilātatāk· vraḥ śrī yaśodharapurī pi mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita sruk· vnaṁ vvaṅ· kripura nivedana śloka pi svaṁ bhūmi vraḥ karuṇāprasāda leṅ· jā vraḥ dāna pi jvan ta vraḥ kamrateṅ· Añ· nārāyaṇa man· mratāñ· khloñ· sthāpanā ta sruk· vrai karaṅ· ta ti qji mratāñ· khloñ· toy· mātr̥pakṣa dār· vraḥ karuṇāprasāda ta gi vraḥ rājya vraḥ pāda parameśvara . vraḥ karuṇā ta mratāñ· khloñ· tan·tyaṅ· ruva bhūmi pi khmi mratāñ· khloñ· paṅgaṁ thpvaṅ· nivedana man· mān· bhūmi Aninditapura ta nirmūla pi Āyatta tatāk· jnvāl· gus· toy· pūrvva sruk· vrai karaṅ· pi samīpa nu vraḥ mratāñ· khloñ· noḥ gi pi mratāñ· khloñ· svaṁ leṅ· jā vraḥ dāna pi jvan ta vraḥ Āy· vrai karaṅ· ta puṇya nai vraḥ karuṇā ta mratāñ· khloñ· Oy· prasāda bhūmi noḥ jā vraḥ dāna . qnak· sañjak ta seva ta noḥh nā vraḥ Oy· prasāda bhūmi ta mratāñ· khloñ· . mratāñ· khloñ· śrī pr̥thivīndravarmma . mratāñ· khloñ· śrī vāgīśvaravarmma steñ· Añ· tarañ· vyāṅ· mratāñ· khloñ· śrī kavīndravijaya syaṅ ta guṇadoṣadarśśi steṅ· Añ· danle jrai Ācāryyapradhāna sabhāsat· . mratāñ· khloñ· śrī rājasaṁkalpa svat· vraḥ dharmmaśāstra . mratāñ· khloñ· śrī kṣitīndravarmma khloñ· glāṅ· Eka . mratāñ· khloñ· śrī nr̥patīndravarmma khloñ· glāṅ· do mratāñ· khloñ· śrī kṣitīndravarmma khloñ· glāṅ· triṇi mratāñ· śrī narendrapaṇdita cāṁ vraḥ pañjīy· vraḥ pandval· steṅ· Añ· danle jrai pre dau Oy· bhūmi noḥ ta mratāñ· khloñ· jā vraḥ dāna vraḥ pandval· pre steṅ· Añ· danle jrai nu guṇadoṣadarśśi phoṅ· syaṅ ta cuñ· kathā ta kamrateṅ· Añ· vraḥ guru man· Oy· vraḥ karuṇāprasāda bhūmi ta mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita pre samakṣa nu vraḥ sabhā phoṅṅa Āy· vraḥ sabhā steṅ· Añ· danle jrai nu guṇadoṣadarśśi phoṅṅa syaṅ ta cuñ· kathā roḥha vraḥ śāsana ta kamrateṅ· Añ· vraḥ guru kamrateṅ· Añ· vraḥ guru pandval· vraḥ śāsana ta loñ· śrī dhara bhāgavata paṁre vraḥ kralā sroṅ· ta khloñ· saṁtāp· nu vāp· yok siṅ· vyavahārādhikādhikāri nu vāp· rāc· daśadhita ta raṅvāṅ· Eka pre dau nu steṅ· Añ· danle jrai pre thve gho vraḥ śāsana steṅ· Añ· danle jrai nu vraḥ sabhā nu raṅvāṅ· dau lvoḥ ta gi sruk· vrai karaṅ· steṅ· Añ· danle jrai pre raṅvāṅ· dau hau grāmavr̥ddha puruṣapradhāna ta samīpa nu sruk· vrai karaṅ· juṁ pvān· toy· pan·dval· vraḥ śāsana pre syaṅ· ta yugapat· nā saṅ gol· ta bhūmi noḥ pi Oy· ta mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita ta gī daśamī roc· jyeṣṭha noḥ sauravāra revatīnakṣatra steṅ· danle jrai nu vraḥ sabhā saṅ gol· ta bhūmi noḥ Oy· jā vraḥ dāna ta mratāñ· khloñ· roha vraḥ śāsana mratāñ· khloñ· jvan ta vraḥ kamrateṅ· Añ· nārāyaṇa Āy· vrai karaṅ· . grāmavr̥ddha ta jā sākṣi nā saṅ gol· khloñ· vala thvāñ· treḥ velā . vāp· daśagrāma sruk· Adhvājita . vāp· hi sruk· travāṅ· guru . vāp· śama pradhāna sruk· kaṁluṅ· laṁvāṅ· . vāp· sura daśagrāma sruk· kaṁluṅ· laṁvāṅ· sot· . mratāñ· vraḥ dūk· le gho narāyana khñuṁ vraḥ thkvāl· cās· sruk· vrai karaṅ· si hr̥dayavindu khñuṁ kaṁsteṅ· parājita sruk kantāl· vala vāp· vrau grāmavr̥ddha steñ· pratyaya sruk· samarvvac· vāp· pa daśagrāma sruk· dānyakatika vāp· śivavrāhmaṇa vāp· pra vāp· dān· vāp· Em· vāp· vidyāmaya khloñ· jnvāl· qnin· vāp· pit· me qyak· me ṅaṁ me des· me sān· me dvat· neḥ syaṅ· sruk· Amarālaya man· steṅ· Añ· danle jrai viṅ· Aṁvi saṅ gol· ta bhūmi pi Oy· ta mratāñ· khloñ· . vraḥ stāc· Āy· vraḥ caturdvāra nā mel· vraḥ vnaṁma ta ti pre thve nirmmāṇa . mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita svat· śloka nā vraḥ viṣṇudharmma paṅgaṁ thpvaṅ· nivedana roḥha phala phley· Oy· dāna bhūmi steṅ· Añ· danle jrai paṅgaṁ thpvaṅ· nivedana man· mān· bhūmi ta ti khloñ· jnvāl· Anin· lak· phtā ta qnak· ta cval· kaṁluṅ· caṅvāt· gol· noḥ pi qnak· vola vāda vraḥ śāsana pre dau sveṅ· pi tyaṅ· nā mān· bhūmi ta nirmūla pre Oy· snoṅ· . steṅ· Añ· danle jrai nu mratāñ· khloñ· śrī pr̥thivīndravarmma nu guṇadoṣadarśśi phoṅṅa cuñ· kathā roḥha vraḥ śāsana ta kamrateṅ· Añ· vraḥ guru . kamrateṅ· Añ· vraḥ guru pandval· vraḥ śāsana ta loñ· vrahma bhāgavata paṁre ta khloñ· saṁtāp· nu mratāñ· śrī śrutibhaktitarjita khloñ· saṁtāp· nu raṅvāṅ· Eka . pre dau thve roha vraḥ śāsana vraḥ sabhā ta roḥha neḥha dau lvoḥ ta sruk· vrai karaṅṅa pre raṅvāṅ· hau grāmavr̥ddha pvān toy srukka pandval· vraḥ śāsana Oy· śapatha taṅ·tyaṅ· daha mān· bhūmi varṇṇāśrama ta nirmūla . grāmavr̥ddha syaṅ ta śapatha kathā ruva bhūmi Anin· ta nirmūla toy· krau gol· . vraḥ sabhā vās· Aṁruṅ· bhūmi ta mān· Apavāda kaṁluṅ· gol· dep· vās· Aṁruṅ· bhūmi ta nu jā snoṅ· mvāy· Aṁruṅ· saṅ gol· samakṣa nu grāmavr̥ddha puruṣapradhāna phoṅ· pandval· vraḥ śāsana ta vāp· bhimatūryya srukka kaṁluṅ· laṁvāṅ· nu bhikṣu vraḥ sramo ta mān· bhūmi ta cval· kaṁluṅ· gol· bhūmi noḥ snoṅ· man· vraḥ stāc· nā vraḥ śilātatāka nā vraṁ dik ta vraḥ dāna pi Oy· ta vraḥ paṁ mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita paṅgaṁ thpvaṅ nivedana man· bhhumi srāc· ti vraḥ sabhā dau Oy· snoṅ· phoṅ· . vraḥ śāsana pre siddhi bhūmi noḥ man· Oy· dāna ta mratāñ· khloñ· tarāp· phdai karoṁ noḥ mān· mratāñ· khloñ· paṅgaṁ thpvaṅ· nivedana sot· leṅ· āc ti duk ta vraḥ rikta Āy· vraḥ sabhā leṅ· Āc ti cār· ta śilā vraḥ vrāhmaśāla leṅ· Āc ti duk ta phnat· nā paṁre vraḥ kralā sroṅ· leṅ· āc ti duk ta praśasta ta sruk· vrai karaṅ· leṅ· vvaṁ āc ti kulasantāna mratāñ· khloñ· yok· bhūmi neḥ pi lak· phtā ta qnak· duk ta Avadhi ta Aṁpāl· neḥha roḥha Iṣṭi mratāñ· khloñ· . bhūmi vraḥ dāna tadiṅ· thṅā pi tadiṅ· thṅāy· pūrvva śata vyar· bhai pi 10 9 pantoy· thṅāy· slik· I śata pvān· bhūmi lvoḥ gol· Uttara teṁ vinauva slik· I śata vyar· 10 6 pantoy· vyar· 5 . kvan· mratāñ· khloñ· śrī kavīndrapaṇdita ta jmaḥ loñ· nārāyaṇa dār· jmaḥ mratāñ· śrī kavīndravijaya kanmyaṅ· paṁmre vraḥ kralā sroṅ· jā rājapurohita Ukka ru mratāṅ· khloñ· ta vapā mratāñ· paṅgaṁ thpvaṅ· nivedana kule mratāñ· śrī kavindravijaya mvāy· mūla nu kule mratāñ· mratāñ· khloñ· nā bhāgavata paṁmre daha kule mratāñ· khloñ· mūla ta kule mratāñ· śrī kavīndravijaya Āc· daha kule mratāñ· śrī kavīndravijaya mūla ta kule mratāñ· khloñ· Āc· riy· bhāga nā vraḥ kamrateṅ· Añ· nārāyaṇa nu bhūmyākara khñuṁ phley· noḥ Āyatta ta kula mratāñ· śrī kavīndravijaya nā bhāga vraḥ kamrateṅ· Añ· śivaliṅga nu khñuṁ bhūmyākara phley· noḥ Āyatta ta kvan· mratāñ· khloñ· toy· bhāga kule steṅi nandikācāryya Ācāryya homa pi cāṁ ta saṁ mūla nu mratāñ· khloñ· phle nā bhāgavata paṁre neḥ kalpanā ta roḥha neḥha nau ru kula mratāñ· khloñ· kula qnak· neḥ ta vyar· loḥ ta mān· bhakti paripālana leṅ· roḥha neḥha vvaṁ Āc ti pan·hyāt· daha mān ta pan·hyāt· kalpanā neḥ cañ· gati vyavahāra kaṁmrateṅ· phdai karoṁ nirṇnaya ta pa- raloka vraḥ yama yātanā ta naraka ta daṁnepra Avīci lvaḥ saṅhāra . nā bhūmi bhāga . bhūmi ti Uttara nu bhūmi vraḥ dāna ti mratāñ· khloñ· jvan ta vraḥ kamrateṅ· Añ· nārāyaṇa bhūmi ti dakṣiṇa nu sre vraḥ dāna pi ti mratāñ· khloñ· jvan· ta vraḥ kamrateṅ· Añ· śivaliṅga . .

. vraḥ kamrateṅ· Añ· nārāyana .rṇnoc khñuṁ toy· khnetagho kan·Ā gho thkegho kaṁvit· gho kanraugho saṁrac· gho kansān·gho vira gho saṁAp·gho kandeṅ· gho palek·gho kanloñ· gho taṁUs·tai kansān· tai kaṁpur·tai kaṁvrau tai kansutai panpau tai khñuṁtai kavi tai dharmmatai kan·Ū tai saṁrac·tai samr̥ddhi tai sṅvan· tai tandhi tai padatai panlās·

khñuṁ vraḥ kamrateṅ· Añ· śivaliṅga bhāga khnet·bhāga rṇnoc· gho kaṁvraḥgho saṁrāc· gho kantin·gho vīra gho daygho pamek· tai kanraugho kansān· tai kansān·tai kaṁprvat· tai pandān·tai nirvāṇa tai campatai kan·thun· tai kanlaḥtai thṅe tai thṅetai kante tai laṅgāy·

vraḥ śrī yaśodharapurī yaśodharapurī vraḥ śrī yaśodharapuri vyāṅ· vyaṅ vyāṅ phoṅṅa phoṅ phoṅṅ vvaṅ· kripura vvaṅ kripura vvan tripura ruva ruva rūva tatāk· tatāk ta vāp svat· svat smvat phoṅṅa phoṅ phoṅṅ siṅ· siṅ syaṅ vyavahārādhikādhi vyavahārādhikādhi vyavahārādhi juṁ cuṁ juṁ roc· rṇṇoc roc vnaṁma vnaṁ vnaṁm phtā ta phtāt phtā ta phoṅṅa phoṅ phoṅṅ karaṅṅa karaṅ karaṅṅ srukka sruk srukk srukka sruk srukk noḥ noḥ neḥ stāc· nā stāc nā sthāpanā śilā śilā śilāpraśāsta ta t ta duk ta k vra dukta vinauva vi nau va vinauv pantoy· vyar· pantoy vyar pantoy thṅāy paṁmre pre paṁre paṁre bhūmyākara bhūmyāka bhūmyākara bhūmyākara bhūmyāka bhūmyākara steṅi steṅ steṅ saṁ mūla saṁmula saṁ mūla cañ· gati pañcu ti cañ gati yātanā yāna nā yātanā kaṁvit· kavit kaṁvit saṁAp· saAp saṁ-ap taṁUs· taṅas taṁ-us kansān· kansān kansan kaṁpur· kapur kapur kan·Ū kan kan-ū panlās· panlās panlas pamek· mimek pamek kaṁprvat· mrat kaṁprat kante kante kantai

Succès ! Bonheur ! Оṁ ! Hommage à Nārāyaṇa !

Qu'on s'incline devant Vāsudeva, qui a maîtrisé la matière primitive pour une création parfaite de l'univers et dont le Puruṣa est une partie!

Lui dont la qualité de Cause suprême est proclamée par le Créateur même de tous les êtres vivants, par Brahmâ, qui prend naissance dans le lotus de son nombril.

Arrière tout autre panégyrique que celui-ci : le Meru, origine et séjour de Brahmā et des autres dieux, sort du lotus de son nombril !

En jaillissant de son pied vénéré des êtres, la Rivière céleste, purificatrice des trois mondes, proclame que sa grandeur est supérieure à toute autre.

Franchissant les mondes, sous l'aspect d'un nain, en trois pas héroïques il laisse deviner aux sages la transcendance de sa nature.

Même combattus de mille façons, ceux dont les actes se règlent sur lui proclament leur loyauté par le seul nom, plein de sens, de Viṣṇu.

Pénétrant toute la matière, il est le plus petit des atomes ; absorbant en lui l'univers, il est le plus grand des grands éléments.

Son entière impartialité à l'égard des êtres, pareille à la puissance d'Agni et des autres dieux, est pour les adorateurs de l'Adorable, la cause de la satisfaction et de l'insatisfaction de leurs désirs.

Son nom seul de Purusottama, éliminant tous les autres êtres, proclame partout hautement sa suprématie innée.

Quand il gravit un par un les trois mondes, le soleil devint successivement l'ornement de son front, le bijou de sa poitrine et le tabouret de ses pieds d'or.

Rendez hommage au resplendissant Viṣṇu, dont la colère et la sérénité ont donné naissance à Rudra et à Aja Brahmā.

Inclinez-vous devant le dieu armé de dards Śiva, dont les trois dards sont les colonnes triomphales de sa victoire simultanée sur les trois villes.

Hommage au dieu Brahmā dont l'éclat est celui de l'or chauffé par le feu, à Hiraṇyagarbha, iils de l'Ennemi de Hiraṇyākṣa.

Il у eut un roi, Śrī Jayavarman, qui posséda la terre jusqu'à l'océan, en 724, et établit sa résidence sur le mont Mahendra.

Il fut le flambeau de la race de Somā ou de la Lune, une lune pour revivifier les gens de bien, toujours dévot à Īśvara et Umā Someśvara, doux comme la lune, riche en beauté.

Il y eut un nommé Jayendradāsa, originaire d'Aninditapura, qui porta, comme serviteur du roi, le nom de Jayendravallabha.

Il était Iils d'un brahmane nommé Govinda, versé dans les Vedas et les Vedāṅgas, dévot à Govinda Viṣṇu et qui fit des images de Govinda.

Dans son pays natal appelé Taṁvvaṅ et Valikārpūra, il garda les dieux de sa famille et en érigea de nouveaux.

Le frère cadet de Jayendravallabha, Vāsudeva, fut serviteur du roi Jayavarman, fils du roi susdit.

Il reçut de Śrī Jayavarman le nom favorable de Nr̥pendravallabha. Puis il fut serviteur du roi Śrī Indravarman.

Des deux précédents le frère puîné Pradyumna fut serviteur du roi Śrī Indravarman et reçut, à cause de sa fidélité à son maître, le titre de Śrī Naravīra.

Dans le temple de Śrī Indreśvara il érigea un liṅga de Śambhu en 802 et lui donna Siddhipura avec des esclaves.

Le fils de leur sœur, nommé Saṁkarṣaṇa, fut en faveur auprès de Śrī Yaśovarman, fils de Śrī Indravarman.

Serviteur de Śrī Yaśovarman, il fut compagnon de ses deux fils : Śrī Harṣavarman et Śrī Īśānavarman.

Le fils de la sœur de Saṁkarṣaṇa, nommé Ravinātha, fut le serviteur excellent de Śrī Jayavarman.

Comblé d'honneurs par lui, il fut le serviteur de ses deux fils Śrī Harsavarman et Śrī Rājendravarman.

Son petit-fils, noble sectateur de Kr̥ṣṇa sātvata, estimé des gens de bien, se nommait Pañcagavya ; il possédait complètement les cinq Vyākaraṇas.

Ayant appris les traités de grammaire, de politique et de religion, les poèmes, le Bhārata dans toute son étendue et le Rāmāyaṇa, il les enseignait à ses élèves.

Bien qu'il fût élevé par sa naissance, ses actes, sa science, ses richesses, il paraissait humble par sa bonne éducation et sa modestie.

Aveugle-né pour les défauts d'autrui, eunuque pour le foyer des autres, il pratiquait dans l'âge Kali les mœurs de l'âge Kr̥ta, sachant ce qui convient au temps.

Bien qu'il fut un océan par la bienveillance, son cœur loyal n'était pas enflé par la bouche d'où coule l'ambroisie, pas plus qu'un rocher n'est humecté par la neige de la clarté lunaire.

Le fils aîné, pareil au soleil, de Śrī Rājendravarman fut Śrī Jayavarman, qui monta sur le trône en 890.

Parfaitement correct ou conduit par le grand Oiseau, possédant la fortune ou Lakṣmī, hostile aux ennemis des sages ou des dieux, siège de parfaites délices ou ayant pour siège les replis du Serpent, doué d'une sagesse excellente ou d'une excellente māyā, il brillait comme un autre Viṣṇu.

Quand elle l'eut obtenu comme unique époux, lui qui était savant en Dharma, fort, courageux, reconnaissant, agréable en ses paroles, la Terre se moqua de la fille de Drupada.

Les flèches lancées, dans le combat, par les ennemis arrogants sur ce roi aux larges épaules lui causaient autant d'effroi que les abeilles avides du parfum de la chevelure d'une femme nonchalante.

Sa Gloire, comme si elle avait les yeux blessés par la fumée des feux de ses sacrifices, s'enfuit aux quatre points de l'espace et pénétra même dans les villes de ses ennemis.

Ce fut Pañcagavya qui célébra le sacre du roi Jayavarman, et demeura son précepteur toujours honoré.

Dévot à Viṣṇu, il érigea dans cette ville-ci, suivant le rite, cette statue de Viṣṇu, en 917.

Il donna par piété à l'Ennemi des Dānavas, pour son service extérieur, un village avec des champs, des serviteurs, du bétail, de l'argent.

Le consécrateur en fut l'illustre fils de Pañcagavya, ascète profondément versé dans la doctrine śivaïte, qui l'érigea avec habileté, suivant le rite.

Par affection pour son père, il érigea dans le pays paternel ce liṅga et ce Vināyaka Gaṇeśa, avec habileté, suivant le rite.

Ayant son tabouret d'or terni par le pollen des guirlandes de fleurs qui ceignaient les têtes de tous les rois inclinés, le roi Śrī Jayavīravarman posséda la terre en 924.

« L'Amour a été consumé ; la lune a une tache : où trouver la beauté pour ma création ? » Dans cette pensée, par désir de donner un degré supérieur à sa création, le Créateur le fit riche de beauté.

Purifiante, émanée du Grand dieu ou de l'intellect négligeant sur la terre les foules des montagnes ou des rois, à l'exemple de la Gaṅgā, la Science aux voies multiples alla droit à cet océan de qualités précieuses.

A la vue des glaives brandis orgueilleusement par les ennemis, ou des yeux tournés vers lui par les femmes, tous deux ayant le sombre éclat du lotus bleu, — héroïquement dressé, il gardait son cœur calme.

Même au milieu de ses parents, après le départ de l'armée ennemier en possession de toutes ses aises, entourée de ses amis, la femme de son ennemi, en pensant à lui, était comme solitaire, gémissante, mélancolique, véritable esclave de l'amour.

Jetant le trouble dans les plus fières armées, ayant maintes fois vaincu dans la guerre les plus grands ou les nāgas des rois, il arrachait ouvertement aux maîtres de la terre l'ambroisie de la gloire, comme le roi des oiseaux plein d'une vaste énergie.

« Même quand on me vante, celui-ci baisse humblement la tête: j'ai été jadis séduite et trompée : à quoi bon vivre ? » Ainsi, comme par colère, sa Gloire, bien que chérie de lui, est allée aux dix points de l'horizon.

Pañcagavya fut le principal maître de ce roi, conseiller très honoré, ayant toujours accès aux appartements privés.

Portant le nom fortuné de Kavīndrapaṇḍita, d'une intelligence supérieure,, il fut honoré d'un palanquin et autres insignes par ce roi du Cambodge.

Autrefois une terre de ce lieu-ci, préalablement bornée, fut donnée parle roi à ce conseiller d'élite, pour sa résidence.

Cette terre donnée par le roi et marquée par des bornes, ce sage la donna par piété au Viṣṇu érigé par lui.

De bonne naissance, savant, noble, joie de sa famille, réceptacle des, qualités du sage était son fils appelé Nārāyaṇa.

Par affection pour ce fils chéri, son père lui conféra un village avec des champs et des serviteurs et la garde de l'idole divine.

Il confirma cet acte par divers écrits consignés sur feuilles de palmier et sur une pierre de la Śālā des Brahmanes, par des témoins et par les ordres du roi.

Ce Nārāyaṇa, cher à Viṣṇu, éloquent, honoré du roi, qui a obtenu le titre glorieux de Kavīndravijaya,

c'est par lui que le temple du dieu doit être gardé, avec ses esclaves, ses champs et son bétail, ainsi que toute sa famille paternelle: voilà ce qui lui fut prescrit par son père.

Si quelqu'un transgresse tout ce qui a établi par lui, puisse-t-il servir de cible, constamment et jusqu'à la fin du yuga, aux troupes des serviteurs de Yama qui sont chargés d'exercer les sanctions des divers devoirs !

En 928 Śaka 1006 A. D., le 3 de la lune croissante du mois de Jyeṣṭha, vendredi, sous l'astérisme Ārada, lorsque S.M. Jayavīravarmadeva, qui monta sur le trône en 924 Śaka, se trouvait au Bassin de pierre de Yaśodharapurī, le mratāñ khloñ Śrī Kavīndrapaṇḍita, de Sruk Taṁvvaṅ lui adressa des ślokas pour demander en concession royale une terre destinée à être offerte au dieu Nārāyaṇa, que ce mratāñ khloñ avait érigé au pays de Vrai Karaṅ, pays qu'un de ses aïeux en ligne maternelle avait reçu de la faveur royale sous le règne de S.M. Parameśvara.

Sa Majesté, s'adressant au mratāñ khloñ, demanda de quelle terre il s'agissait. Aussitôt (?) le mratāñ khloñ, saluant de la tète, exposa qu'il y avait une terre d'Aninditapura, sans propriétaire, qui jouxtait l'étang de Jnval, à l'Est du pays de Vrai Karaṅ, dans le voisinage du temple du mratāñ khloñ requérant. C'est cette terre que le mratāñ khloñ demandait en don pour l'offrir au dieu de Vrai Karaṅ, pour le mérite spirituel de Sa Majesté et de lui, mratāñ khloñ. Le roi lui accorda cette terre en don.

Les sañjak qui furent témoins lorsque le roi donna cette terre au mratāñ khloñ étaient : le mratāñ khloñ Śrī Pr̥thivīndravarmma ; le mratāñ khloñ Vāgīśvara ; le steṅ añ Tarañ Vyaṅ ; le mratāñ khloñ Śrī Kavīndravijaya, tous quatre inspecteurs des qualités et des défauts guṇadoṣadarśī ; le steṅ añ Danle Jrai, ācārya en chef, membre du Tribunal ; le mratāñ khloñ Śrī Rājasaṁkalpa, récitateur du Dharmaśāstra ; le mratāñ khloñ Śrī Kṣitīndravarmma, chef des magasins de la première catégorie ; le mratāñ khloñ Śrī Nr̥patīndravarmma, chef des magasins de la seconde catégorie ; le mratāñ khloñ Śrī Kṣitīndravarmma, chef des magasins de la troisième catégorie ; le mratāñ khloñ Śrī Narendrapaṇḍita, garde des archives.

Le roi commanda au steṅ añ Danle Jrai de procéder à la remise en don de cette terre au mratāñ khloñ. Il commanda au steṅ añ Danle Jrai et aux inspecteurs des qualités et des défauts d'exposer au kamrateṅ añ Vraḥ Guru, en présence du Tribunal, les termes dans lesquels S.M. avait concédé cette terre au mratāñ khloñ Śrī Kavīndrapaṇḍita. Devant le Tribunal, le steṅ añ Danle Jrai et les inspecteurs des qualités et des défauts exposèrent au Vraḥ Guru les termes de l'ordonnance royale.

Le kamrateṅ añ Vraḥ Guru confia l'exécution de l'ordonnance au loñ Śrīdhara le Bhāgavata, en service à la Salle des ablutions royales, au khloñ Saṁtāp, au vāp Yok, préposé aux affaires judiciaires, au vāp Rāc Daśadhita, premier huissier, et les chargea d'aller [sur place].

Le steṅ añ Danle Jrai fit faire la proclamation de l'ordonnance royale. Puis, avec le Tribunal et l'huissier, il se rendit au sruk Vrai Karaṅ. Là, il envoya l'huissier convoquer les anciens et notables des villages aux environs du sruk Vrai Karaṅ, quatre par village, leur notifier l'ordonnance royale et les faire venir ensemble pour planter les bornes sur la terre destinée au mratāñ khloñ Śrī Kavīndrapaṇḍita.

Le 10e jour de la lune décroissante du mois de Jyeṣṭha, samedi, sous l'astérisme Revatī, le steṅ añ Danle Jrai et le Tribunal posèrent les bornes sur cette terre concédée en don, selon l'ordonnance royale, au mratāñ khloñ et offerte par lui au vraḥ kamrateṅ añ Nārāyaṇa de Vrai Karaṅ.

Anciens des villages, qui furent témoins de l'implantation des bornes : Le khloñ vala Thpvāñ, qui fixa l'heure propice ; Le vāp chef de dix villages daśagrāma du sruk Adhvājita ; Le vāp Hi, du sruk Travāṅ Guru ; Le vāp Śama, notable pradhāna du sruk Kaṁluṅ Laṁvāṅ ; Le vāp Sur, chef de dix villages, aussi du sruk Kaṁluṅ Laṁvāṅ ; Le mratāñ Vraḥ Dūk Le ; Le gho Nārāyan, serf du Vraḥ Thkvāl Cās, du sruk Vrai Karaṅ ; Le si Hr̥dayavindu, serf du kaṁsteṅ Parājita, du sruk Kantāl Vala ; Le vāp Vrau, ancien de village grāmavr̥ddha ; Le steṅ Pratyaya, du sruk Samarvvac ; Le vāp Pa, chef de dix villages, du sruk Dānyakatika ; Les vāp Śivavrāhmaṇa, Pra, Dān, Em, Vidyāmaya ; Le khloñ Jnvāl Anin ; Le vāp Pit ; Les me Yak, Ṅam, Des, Sān, Dvat, tous du sruk Amarālaya.

Alors le steṅ añ Danle Jrai revint de poser les bornes sur la terre destinée à être donnée au mratāñ khloñ. Sa Majesté était au Palais des Quatre Portes, et examinait le Vraḥ Vnam dont elle avait ordonné la construction. Le mratāñ khloñ récita des ślokas du vraḥ Viṣṇudharma et, saluant de la tête, énuméra les fruits que procure le don de la terre.

Le steṅ añ Danle Jrai, saluant de la tête, exposa qu'il y avait une terre que le khloñ Jnvāl Anin avait vendue à quelqu'un et qui pénétrait à l'intérieur des bornes, et que les gens avaient porté plainte. Le roi ordonna qu'on allât s'enquérir s'il existait une terre sans maître qui pût remplacer celle-là.

steṅ añ Danle Jrai, le mratāñ khloñ Śrī Pr̥thivīndravarmma et les inspecteurs des qualités et des défauts notifièrent au kamrateṅ añ Vraḥ Guru les termes de l'ordonnance royale prescrivant l'enquête. Le kamrateṅ añ Vraḥ Guru confia l'exécution de l'ordonnance au loñ Vrahma, le Bhāgavata, serviteur du khloñ Saṁtāp, au mratāñ Śrī Śrutabhaktitarjita, au khloñ Saṁtāp et au premier huissier, et il les envoya notifier cette ordonnance au Tribunal.

Le Tribunal se rendit au village de Vrai Karaṅ et envoya l'huissier convoquer les anciens des villages, quatre par village, pour leur notifier l'ordonnance et leur faire prêter serment de dire s'ils savaient qu'il existât une terre varṇāśrama, qui était sans maître. Les anciens des villages prêtèrent serment et dirent que cette terre d'Anin était sans maître et hors des bornes. Le Tribunal mesura en aṁruṅ la terre litigieuse apavāda à l'intérieur des bornes ; puis il mesura autant d'aṁruṅ dans la terre qui devait la remplacer. Il posa les bornes en présence des anciens et notables des villages, notifia l'ordonnance au vāp Bhīmatūryya, du sruk Kaṁluṅ Laṁvāṅ, et au bhikṣu Vraḥ Sramo, qui possédaient la terre enclavée dans les bornes, et leur donna la terre de remplacement.

Alors le roi, étant près du Bassin de pierre, versa l'eau de la donation au vraḥ . Le mratāñ khloñ Śrī Kavīndrapaṇḍita, saluant de la tête, fit connaître que la terre était complète, que le Tribunal était allé remettre la terre de remplacement, suivant l'ordonnance royale, et avait opéré la dévolution de la terre, qui avait été donnée au mratāñ khloñ pour toute la durée du monde.

Le mratāñ khloñ, saluant de la tête, énonça encore ceci : « Qu'on dépose les saints rik vers au Tribunal ; « Qu'on les grave sur une pierre brāhmaśālā ; « Que l'on confie le phnat (?) aux fonctionnaires de la Salle des ablutions royales ; « Qu'on place l'acte royal dans village de Vrai Karaṅ ; « Que la descendance du mratāñ khloñ ne prenne pas la terre pour la vendre à quelqu'un. » fin de cette affaire.

Offrande du mratāñ khloñ. Terre de donation. Largeur trois ; largeur Est : 279. Longueur quatre cents cent quatre vingts. Terre jusqu'à la borne du Nord, en partant de six cent seize. Longueur deux cent cinq.

Le fils du mratāñ khloñ Śrī Kavīndrapaṇḍita, appelé le loñ Nārāyaṇa, qui reçut le titre de Śrī Kavīndravijaya et la charge de page à la Salle des ablutions royales, qui est en outre chapelain du roi, comme le mratāñ khloñ son père, informa respectueusement le roi de ce qui suit : La famille du mratāñ Śrī Kavīndravijaya aura la copropriété de Nā Bhāgavata paṁre avec la famille du mratāñ khloñ son père. Si la famille du mratāñ khloñ est propriétaire, la famille du mratāñ Śrī Kavīndravijaya aura le mème droit ; si la famille du mratāñ Śrī Kavīndravijaya est propriétaire, la famille du mratāñ khloñ aura le même droit. La portion du temple du dieu Nārāyaṇa, avec ses bhumyāka, serfs et revenus, dépendra de la famille du mratāñ Śrī Kavīndravijaja. La portion du temple du dieu Śivaliṅga, avec ses serfs, bhumyāka et revenus, dépendra du fils du mratāñ khloñ, réserve faite de la part de la famille du steṅ Nandikācārya, ācāryahoma, qui gardera la copropriété avec le mratāñ khloñ. Les revenus de Nā Bhāgavata paṁre faisant l'objet de cette fondation resteront dans les deux familles du mratāñ khloñ et de ce seigneur son fils, tant qu'elles auront la piété d'en assurer la sauvegarde. Qu'on se garde de détruire cette fondation ! S'il se trouve quelqu'un pour la détruire, qu'il soit traduit en justice (?) et que le souverain décide ! Et pour ce qui est de l'autre monde de Yama, que ce violateur reste dans les enfers, à commencer par l'Avīci, jusqu'à la consommation du Saṁsāra ! Sections de la terre. La terre du Nord est la terre de donation que le mratāñ khloñ Kavīndrapaṇḍita a offerte au dieu Nārāyaṇa. La terre du Sud comprend les rizières de donation que le mratāñ khloñ a offertes au dieu Śivaliṅga.

The texts on the faces C and D were neither translated by Louis Finot nor by Saveros Pou.

First edited by Louis Finot (58-80) with a French translation, re-edited here by Kunthea Chhom from the estampage EFEO n. 657. The Khmer portion on faces B, C and D were reedited by Saveros Pou (230-239) with a French translation and commentary.

58-80 230-239 331-340